Idag körde jag min första söndagsrunda med Hisingens CK för säsongen. Det var lite ledarbrist så jag fick hoppa in som ledare för mellangänget. Över 60 cyklister hade samlats vid starten och 28 av dessa hängde med i vår grupp. Hjälp!
Men trots den sanslöst stora gruppen visade det sig flyta på riktigt bra på den 11 mil långa rundan. Eftersom det inte funkar att kommunicera muntligen genom en grupp på 28 cyklister, varav detta var den första gruppcyklingen nånsin för vissa, blev min runda mer av intervallkaraktär än distansrunda eftersom en del hade ben som kalvar på grönbete och andra ben som betongklumpar. Så när det blev lucka var det bara att trampa fram genom gänget och se till att hastigheten sänktes en smula tills gruppen var samlad igen. Det funkade riktigt bra visade det sig. Inget skrik, inget gap och gruppen blev bra samlad.
Fikat kom helt perfekt efter rundans längsta backe. Kanongoda mackor och (sÃ¥ klart!) en ”spurtkaka”, dvs en dammsugare satt som en smäck.
Summa sumarum blev det 11 mil i ett lagom varmt och soligt Göteborg tillsammans med massor av trevliga cyklister. Perfekt söndagsnöje med andra ord. Benen och skallen kändes klockrena så nu ser jag fram emot nästa veckas lugna rundor under veckan och mitt kvalificeringslopp på 300 km på lördag.
Flera runt omkring mig har frÃ¥gat om jag är nervös. 30 mil är ju ”jättelÃ¥ngt!”. Fast det känns faktiskt ganska hellugnt. Det enda som skulle kunna stoppa mig är en skada eller sjukdom, och ingen av de tvÃ¥ sakerna stÃ¥r med i min veckoplan sÃ¥ det är bara att köra…
» Hisingens CK 
Tack till Raymond som tog bilden från starten.
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Mina morgonrundor som jag drog igång förra veckan visade sig vara populära. Vi var mellan fyra och åtta cyklister på rundorna vilket överraskade mig rejält. Så det är ju bara att köra vidare!
Dimman som låg över Göteborg gjorde att backen hade en nästan sagolik John Bauer-stämning i Sisjöbacken en stund när solen gick upp. Solens strålar spelade mellan trädens grenar – och där satt vi och trampade som tokar upp och ner i backen. 
Vi blev åtta stycken som körde dagens morgonrunda med start 06.00. Det var jag, Eva-Lena, Suzanne, Roger, Morgan, Rasmus och Raymond från Hisingens CK och Göran från Bromma som gästade Göteborg. Så det blev en hel del snack under rundan även om vi stundtals höll ett riktigt bra tryck.
Förra året var vi ett gäng som cyklade tillsammans på mornarna innan jobbet här i Göteborg. Ibland var vi ett stort gäng, ibland var vi färre. Men oooh ett sånt sätt att börja dagen på!
Idag tog en hel del av cyklisterna pÃ¥ hotellet vilodag. Men jag kände mig lite cykesugen sÃ¥ jag hängde med mellangruppen pÃ¥ en del av deras runda för att ”snurra loss” lite lätt. Vi var ett rejält stort gäng som i härlig motvind trampade oss fram till fikat i Lloseca, fyra mil hemifrÃ¥n. Och ett sÃ¥nt fika! Boccadillo med serranoskinka och ost. Mums!
Ett par helröda Adidasskor sÃ¥g riktigt bra ut fast…Adidas? Lite för mycket foppÃ¥ll för min smak. Det fick bli Sidi istället. Jag valde ett par Scarpe Genius 6.6 Carbon som satt riktigt skönt och som var hur snygga som helst. Ingen dÃ¥lig kombination!
Senare på kvällen pratade jag en stund med Emilia Fahlin som bott på vårt hotell och cyklat med sina klubbkompisar från Örebrocyklisten. Trots att hon bara är 18 år gammal har hon redan proffskontrakt med tyska T-Mobile-stallets damlag. På en ö där det stundtals vimlar av cyklister i T-Mobile-kläder måste det kännas grymt häftigt att veta att man faktiskt förtjänat dom. Heja Emilia!
Idag var det dags för ”Stolleprovet”, dvs att köra uppför Sa Calobra-vägen mot proffset Claus Michael Møller. Jag hade absolut inga planer pÃ¥ att köra tävlingen men ville Ã¥ka dit för att kolla när han körde. SÃ¥ det blev till att leka bergsget och börja klättra upp pÃ¥ berget. Det var…tungt. Och när det var som tyngst kom Jessica frÃ¥n Alriksson Cycle Team och trippade förbi och puttade pÃ¥ mig och sa helt kallt ”du…det ser tung ut det där du…”
Idag var det dags för de mer rejsiga cyklisterna att köra av sig lite testosteron på en tävling i byn Ariany några mil från vårt hotell. Vi dödliga körde en runda innan. Jag valde att hänga med i mellangruppen som trots att den var väldigt stor flöt på nåt fantastiskt bra. Mycket beror det på de suveräna cykelguiderna som finns på plats. Bosse Sjöberg är alltid en grym klippa men även de andra är riktigt bra. Flera av dom är gamla erfarna tävlingscyklister, vilket märks.
Det var med en hel del ambivalens jag startade idag. Skulle jag köra lugnt och platt med Kristina och Kents gäng eller gå med på lilla bergsturen som Bosse Sjöberg var ledare för? Till slut blev det bergen som lockade. 
Idag hade vi en runda på 150 km planerad med stopp i Petra där en massa svenska cyklister stämt träff för fika. Men efter att ha kommit iväg sent och haft ett evigt tjafs om vägval i i princip varje större korsning började tiden rinna iväg för att hinna fram till fikat så vi fick korta av rundan en smula. 
Flygresan gick bra och vädret sÃ¥g lovande ut när vi anlände. I terminalen fanns en stor dörr som det stod ”Cykelutlämning” pÃ¥ sÃ¥ där ställde jag mig. Dörrarna öppnades och en lastbil med alla cykelväskor rullade fram. Min lÃ¥g överst. En tanig spanjorska pÃ¥ kanske 1.50 stegade fram och hade tydligen uppgiften att lasta av vÃ¥ra cyklar. Att min cykeln lÃ¥g i hennes huvudhöjd verkade inte vara nÃ¥t problem. Fast problem blev det när hon skulle lyfta ner den. Självklart orkade hon inte sÃ¥ hennes blixtsnabba lösning blev att helt enkelt…putta ner transportväskan frÃ¥n lastbilen. SÃ¥ med ett rejält krash Ã¥kte den i cementgolvet varpÃ¥ ena hörnet av väskan sprack. Tjejen ryckte pÃ¥ axlarna och fortsatte lasta av cyklar. Viva España! Snacka om att jag var glad över att jag packade cykeln sÃ¥ noga!
Roligast på rundan: Allt snack längs vägen och de obligatoriska idiotspurterna i slutet.