Idag var det ”dagen D” pÃ¥ lägret, dags för 20-milaren. Det var en rejäl grupp pÃ¥ över 20 cyklister som gav sig iväg tidigt pÃ¥ morgonen.
Regn var utlovat under dagen så jag startade med lösben, skoöverdrag, vindväst och lösärmar. I Camelbaken låg långfingrade handskar, ärmar till vindvästen och ombyte av cykeltröja, undertröja och strumpor. Här skulle det banne mig inte frysas en gång till!
Men redan efter några kilometer stannade vi för en punka, och då åkte vindvästen av eftersom jag höll på att koka upp. Tre av Lygnarna ville köra själva så dom lämnade gruppen.
Allt eftersom dagen gick och värmen steg plockade jag av mig plagg efter plagg, vilket gjorde att Camelbaken till slut blev fylld till bristningsgränsen med kläder. Bröderna Augustson körde med sina vinterjackor och hade ingen möjlighet att ta av sig dom. Hur dom överlevde dagen vette tusan för dom var rejält vita i ansiktet stundtals.
Jag fick en riktigt sur svacka efter sju mil eftersom jag slarvat med drickandet och ätandet (idiotiskt!!) men efter några Enervittabletter och en energibar kom krafterna tillbaka.
Första stoppet blev i den jättefina hamnen i Porto Christo. En boccadillo med serranoskinka och hysteriskt gul ost och en Coca Cola gick lös på 10 euro. Gott, men rena rånet!
Efter att ha kört ute pÃ¥ landsbygden under hela rundan dök vi plötsligt in pÃ¥ strandpromenaden i S’Arenal med sina tusentals hotell, discon och baren. Klart surrealistiskt.
Allt eftersom vi svängde norrut fick vi vinden i ansiktet. Joakim Adolfsson, Nils Tanaka och våra grymma ledare gjorde ett rejält jobb med att ta långa förningar med ett skönt tryck i pedalerna. Vi riktigt flög fram stundtals.
Lunchfikat blev i Lluc Mayor där jag åt världens godaste Calzone som sköljdes ned med två Coca Color och en liter vatten. Summa summarum sju euro. Snacka om skillnad i valuta för pengarna! Och så gooooott!!
Resten av vägen hem låg Bengt Asplund från Örebrocyklisten längst fram och verkligen tokbombade och vi andra gjorde vårt bästa att hänga med.
Vi gjorde lite justeringar av banan som gjorde att rundan inte blev riktigt 20 mil. Mätaren stannade pÃ¥ 194 kilometer. Men med en snitthastighet pÃ¥ 28 km/h sÃ¥ gjorde det liksom inget. Snabbare än sÃ¥ här lär jag aldrig köra en 20-milare…
Regnet då? Icke! Vi såg lite svarta moln i horisonten men fick idel sol på rundan.
Ett av målen med min Mallorcavistelse var att komma upp i 100 mils cykling. Imorgon blir det en kort lugn runda på 5 mil så att jag kommer upp till det målet. Härligt! Sen blir det att slappa och ta det lugnt så att krafterna finns att klara av helgens första kvalificeringslopp på 200 km i Skåne.
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
Idag tog en hel del av cyklisterna pÃ¥ hotellet vilodag. Men jag kände mig lite cykesugen sÃ¥ jag hängde med mellangruppen pÃ¥ en del av deras runda för att ”snurra loss” lite lätt. Vi var ett rejält stort gäng som i härlig motvind trampade oss fram till fikat i Lloseca, fyra mil hemifrÃ¥n. Och ett sÃ¥nt fika! Boccadillo med serranoskinka och ost. Mums!
Ett par helröda Adidasskor sÃ¥g riktigt bra ut fast…Adidas? Lite för mycket foppÃ¥ll för min smak. Det fick bli Sidi istället. Jag valde ett par Scarpe Genius 6.6 Carbon som satt riktigt skönt och som var hur snygga som helst. Ingen dÃ¥lig kombination!
Senare på kvällen pratade jag en stund med Emilia Fahlin som bott på vårt hotell och cyklat med sina klubbkompisar från Örebrocyklisten. Trots att hon bara är 18 år gammal har hon redan proffskontrakt med tyska T-Mobile-stallets damlag. På en ö där det stundtals vimlar av cyklister i T-Mobile-kläder måste det kännas grymt häftigt att veta att man faktiskt förtjänat dom. Heja Emilia!
Idag var det dags för ”Stolleprovet”, dvs att köra uppför Sa Calobra-vägen mot proffset Claus Michael Møller. Jag hade absolut inga planer pÃ¥ att köra tävlingen men ville Ã¥ka dit för att kolla när han körde. SÃ¥ det blev till att leka bergsget och börja klättra upp pÃ¥ berget. Det var…tungt. Och när det var som tyngst kom Jessica frÃ¥n Alriksson Cycle Team och trippade förbi och puttade pÃ¥ mig och sa helt kallt ”du…det ser tung ut det där du…”
Idag var det dags för de mer rejsiga cyklisterna att köra av sig lite testosteron på en tävling i byn Ariany några mil från vårt hotell. Vi dödliga körde en runda innan. Jag valde att hänga med i mellangruppen som trots att den var väldigt stor flöt på nåt fantastiskt bra. Mycket beror det på de suveräna cykelguiderna som finns på plats. Bosse Sjöberg är alltid en grym klippa men även de andra är riktigt bra. Flera av dom är gamla erfarna tävlingscyklister, vilket märks.
Det var med en hel del ambivalens jag startade idag. Skulle jag köra lugnt och platt med Kristina och Kents gäng eller gå med på lilla bergsturen som Bosse Sjöberg var ledare för? Till slut blev det bergen som lockade. 
Efter gårdagens strul längs banan hade både jag och Ulf fixat en runda i förväg. I slutändan blev det Ulfs runda som vi valde.
Idag hade vi en runda på 150 km planerad med stopp i Petra där en massa svenska cyklister stämt träff för fika. Men efter att ha kommit iväg sent och haft ett evigt tjafs om vägval i i princip varje större korsning började tiden rinna iväg för att hinna fram till fikat så vi fick korta av rundan en smula. 
Flygresan gick bra och vädret sÃ¥g lovande ut när vi anlände. I terminalen fanns en stor dörr som det stod ”Cykelutlämning” pÃ¥ sÃ¥ där ställde jag mig. Dörrarna öppnades och en lastbil med alla cykelväskor rullade fram. Min lÃ¥g överst. En tanig spanjorska pÃ¥ kanske 1.50 stegade fram och hade tydligen uppgiften att lasta av vÃ¥ra cyklar. Att min cykeln lÃ¥g i hennes huvudhöjd verkade inte vara nÃ¥t problem. Fast problem blev det när hon skulle lyfta ner den. Självklart orkade hon inte sÃ¥ hennes blixtsnabba lösning blev att helt enkelt…putta ner transportväskan frÃ¥n lastbilen. SÃ¥ med ett rejält krash Ã¥kte den i cementgolvet varpÃ¥ ena hörnet av väskan sprack. Tjejen ryckte pÃ¥ axlarna och fortsatte lasta av cyklar. Viva España! Snacka om att jag var glad över att jag packade cykeln sÃ¥ noga!
Sugen på att hänga med och cykla på Mallorca under påsken? Då är det hög tid att boka resan nu. Pia på Life & Style har en del platser kvar, men det gäller att hugga dom snabbt om du vill med.
